Myra och mening

 

Jag håller på och läser Philosophy of Language: An Introduction av Chris Daly. Där tar han upp ett variant av ett argument som Putnam först tog upp. Vi tänker oss att en myra ramlar i en behållare med bläck. Den kryper upp ur behållaren och lämnar spår eter sig på ett papper. Spåren bildar ordet Winston Churchill.

Märkena myran har producerat är kvalitativt lika de en historielärare gjort på en tavla. Men märkena historieläraren gjort är om Winston Churchill, men de märken myran gjort är inte det. De handlar inte om något alls, de saknar mening.

Jag vill hävda att premissen är felaktig. Märkena handlar visst om Winston Churchill. Det spelar igen roll att myran inte hade för avsikt att syfta på Winston Churchill, märkena syftar i alla fall på honom. Märkena skulle av någon annan människa kunna användas för att syfta på Winston Churchill. Och de skulle också kunna utläsas av någon annan människa som att de handlar om Churchill. 

Tänk dig att en historielärare får tag på lappen myran gjort sina avtryck på och tar med sig den till en lektion. Han håller upp den för eleverna och frågar vem lappen handlar om. Eleverna skulle med rätta tycka an var knäpp om han till den elev som svarat Churchill säger "Nej där har du fel, den har skrivits av en slump av en myra och handlar inte om något alls"