Sanningshalten i utsagor om fiktiva personer

En intressant fråga är om satser om fiktiva personer är sanna eller falska, eller bara meningslösa. Om jag säger att Sherlock Holmes bor på 221 B Baker Street, har jag då sagt något som är sant?

Själv vill jag hävda att jag har det. Men på vilket sätt? Om vi tänker oss vanlig referensteori kring sanning, vad refererar i så fall utsagan till? Sherlock Holmes finns ju inte. Ett försök till lösning är att hävda att man uttalar sig om verket där historien beskrivs. Sherlock Holmes bor på 221 B Baker Street skulle alltså motsvara ungefär I böcker av sir Arthur Conan Doyle beskrivs en detektiv som bor på 221 B Baker Street vid namn Sherlock Holmes.

Jag har aldrig tyckt att den lösningen har varit speciellt tillfredsställande. Samtidigt är det svårt att argumentera mot den, då det som skrivs i de fiktiva verken i en mening är sant. Det är inte sant om vår värld, men det är sant om den fiktiva världen. Utsagan är alltså inte sann för att det hävdas i en bok att Sherlock Holmes bor på 221 B Baker Street och vi när vi yttrar den endast hävdar detta. Utan vi hävdar att i en fiktiv värld så bor Sherlock Holmes faktiskt på 221 B Baker Street. Det är sedan en öppen fråga om denna fiktiva värld enbart är en konstruerad värld som inte existerar på något annat sätt, eller om det är en parallell verklighet som författaren kommer i kontakt med när han konstruerar sin fiktiva värld.